Revbensspjäll, anyone
Sitter i soffan och tittar på spännande Robinsontävling; mager, senig man mot stenhård hagga på flotte.
Mamman: Men hu vad mager!!!!
Dottern: Men uää vad det ser äckligt ut! Man ser ju skelettet genom ryggskinnet!
...tystnad, förstummat tittande....
Sonen: Men han ser ju ut som ett revbensspjäll!
Sådärja, där blev det abrupt slut på den nya fredagsmiddagstraditionen.
Mamman: Men hu vad mager!!!!
Dottern: Men uää vad det ser äckligt ut! Man ser ju skelettet genom ryggskinnet!
...tystnad, förstummat tittande....
Sonen: Men han ser ju ut som ett revbensspjäll!
Sådärja, där blev det abrupt slut på den nya fredagsmiddagstraditionen.
Varsågoda förresten
Bara att skriva ut, förstora upp och göra till fondvägg i vardagsrummet!
http://www.grumme.se/stad/checklistor.asp
P.S Köp Grumme diskmedel, doften som heter "hav". Doftar nåt obeskriveligt fräscht! Lycka till! ;OD
http://www.grumme.se/stad/checklistor.asp
P.S Köp Grumme diskmedel, doften som heter "hav". Doftar nåt obeskriveligt fräscht! Lycka till! ;OD
Stolt och glad
Jag skrev ingenting om att min syster befann sej på BB igår, jag visste ju inte hur något skulle bli. Men nu är jag iallafall moster, Igen! Stolt! Glad!
En liten tjej blev det, och tänk vad det är lustigt att man har samma sorts känslor för sina syskonbarn som för sina egna kids! Blodsband....Man känner sån kärlek fast man inte ens har sett lilla underverket ännu!
Grattis älskade syster och familjen!
En liten tjej blev det, och tänk vad det är lustigt att man har samma sorts känslor för sina syskonbarn som för sina egna kids! Blodsband....Man känner sån kärlek fast man inte ens har sett lilla underverket ännu!
Grattis älskade syster och familjen!
Mosters gulle
Mosters gulle Aron fyller två år idag, grattis! Hoppas mamma din kniper ihop om lill- glinet bara, så ni inte får samma födsledag. Det skulle ju å andra sidan vara ganska praktiskt med samma födelsedag. Fast det skulle förstås annars vara synd på chansen till tårt-äterier två dagar i rad. Det tänkte jag ju inte på.
På tal om det har vi idag haft dietlära och vet numera våldsamt mycket om kolhydrater. Ursäkta nu fröken, men en ständigt bantande människa vet i princip ALLT om kolhydrater. Så att sitta på eftermiddagarna och prata om sånt när man hellre vill äta tårta- det kallar jag bortkastad tid!
Skulle jag bara komma ihåg att tömma minneskortet på kameran skulle jag kunna börja ta en massa informativa och trevliga bilder igen. Men inte kommer jag ihåg det heller. Och inte vet jag vad eller var jag skulle kunna fotografera i det här huset heller. Min demonstrativa "jag har slutat städa efter andra jag" attityd börjar verkligen göra nytta. Eller nytta & nytta.
Det börjar synas lixom. Uschja. Foppatofflor, ja tack. "kras kras kras, låter det när man går på köksgolvet. I vardagsrummet fräser kattorna för jämnan åt dammkorvarna, vilka antagit rent av fantastiska proportioner. Jag tyckte till och med att en dammkorv morrade tillbaks men jag kan ha hört fel. Det kan ju va väsande andning från astmatisk hund. Ventilationstrummorna är fastdammade, så därifrån kom ju ljudet inte iallafall.
Och vilket väder vi har. (fast jag tycker det är mysigt jag). Dörrarna på övrevåningen skakar på sina gångjärn och det fladdrar i sängöverkasten. Det är ju så skönt att sova i frisk och sval luft.
Att man måste ha överlevnadsdräkt och fleecemorgonrock på sej under täcke och pläd, det är bara myyysigt det.
Frostnupen i näsan när man vaknar och värk upp till knäna före man kommer ner och får på sej vinterkängorna på morgonen.
Ett litet strömavbrott på det här nu, så vi får gå ut till brunnen och slå hål på isskorpan imorgonbitti för att få nåt att dricka, det ser vi fram emot.
Det är nu jag förstår hur barnen på Frostmofjället hade det. Men dom hade ju iallafall en get dom. Vi har en gammal welsh springerspaniel somser ut som Ådi och luktar ruggugla i munnen, en gammal kobent frasse och en kattunge som drar sej fram under sängen och vässer klorna på nätterna.
Nä hörni, nu skall jag sätta mej i soffan med fammilyn, det är väl Robinson finalvecka har jag hört.
Det vill man ju inte missa.
På tal om det har vi idag haft dietlära och vet numera våldsamt mycket om kolhydrater. Ursäkta nu fröken, men en ständigt bantande människa vet i princip ALLT om kolhydrater. Så att sitta på eftermiddagarna och prata om sånt när man hellre vill äta tårta- det kallar jag bortkastad tid!
Skulle jag bara komma ihåg att tömma minneskortet på kameran skulle jag kunna börja ta en massa informativa och trevliga bilder igen. Men inte kommer jag ihåg det heller. Och inte vet jag vad eller var jag skulle kunna fotografera i det här huset heller. Min demonstrativa "jag har slutat städa efter andra jag" attityd börjar verkligen göra nytta. Eller nytta & nytta.
Det börjar synas lixom. Uschja. Foppatofflor, ja tack. "kras kras kras, låter det när man går på köksgolvet. I vardagsrummet fräser kattorna för jämnan åt dammkorvarna, vilka antagit rent av fantastiska proportioner. Jag tyckte till och med att en dammkorv morrade tillbaks men jag kan ha hört fel. Det kan ju va väsande andning från astmatisk hund. Ventilationstrummorna är fastdammade, så därifrån kom ju ljudet inte iallafall.
Och vilket väder vi har. (fast jag tycker det är mysigt jag). Dörrarna på övrevåningen skakar på sina gångjärn och det fladdrar i sängöverkasten. Det är ju så skönt att sova i frisk och sval luft.
Att man måste ha överlevnadsdräkt och fleecemorgonrock på sej under täcke och pläd, det är bara myyysigt det.
Frostnupen i näsan när man vaknar och värk upp till knäna före man kommer ner och får på sej vinterkängorna på morgonen.
Ett litet strömavbrott på det här nu, så vi får gå ut till brunnen och slå hål på isskorpan imorgonbitti för att få nåt att dricka, det ser vi fram emot.
Det är nu jag förstår hur barnen på Frostmofjället hade det. Men dom hade ju iallafall en get dom. Vi har en gammal welsh springerspaniel somser ut som Ådi och luktar ruggugla i munnen, en gammal kobent frasse och en kattunge som drar sej fram under sängen och vässer klorna på nätterna.
Nä hörni, nu skall jag sätta mej i soffan med fammilyn, det är väl Robinson finalvecka har jag hört.
Det vill man ju inte missa.
Hur ska jag jööra...?
ÅÅÅ va jag hatar att må som ett pisstroll! Faktiskt, det tar på krafterna när man kan sova max 2.5 timmar i sträck för att sedan vakna kallsvettig och i smärta! Låter så löjligt men jag har ONT I AAARMEN!
Resulterat i något begränsat tålamod med juvelerna. Försöker tala långsamt, välartikulerat med ett leende lekande i mungipan, men sista ordet i varje mening liksom blir mer och mer högljutt och kryper upp i falsett tycker jag.
Särskilt nu vid kaffet och multiplikationstabellen. Barnet gnölar och tycker synd om sej självt. försöker verkligen göra sitt bästa men dagen har varit lång och koncentrationen börjar svikta. Han kommer inte ihåg 3 X 6- vilket jag personligen alltid har tyckt...jämte 3 X 7...att de är de allra mest lätt ihågkomna talen- och så slår han sej själv i pannan med handflatorna så det snärtar och pickar sej ännu hårdare i tinningarna med spända pekfingrar så det smärtar.
Och då brister det för mor.
"Mor är rar" är ett minne blott.
"Mor är en orm." Helt klart.( " Far har oro?")
Här har vi talat om hurudana symptom psykologen tittar efter innan hon ställer sin diagnos och sedan ringer socialen för att få hjälp....Nä, nu överdrev jag väl lite...men ni fattar väl? Ibland får mor nog, och då räknar barnen tabeller i flygande fläng efter det. Småskrattandes nästans.
Låt oss stanna vid det.
Promenaden i många minusgrader imorse var faktiskt rätt skön. Bortsett från att mina lår utgjorde ett alltför stort vindfång för temperaturen i fråga. Blev till att stanna ett antal gånger och försöka gnugga liv i köttet med vänster hand (eftersom den högra är obrukbar). Så snart har jag väl ont i båda.
Jag var till skolan en sväng trots alla krämpor idag, och imorgon blir det väl i princip full dag. Med grupparbets-framföranden och ljuvligheter av alla möjliga slag.
Med lite tur är det makaronilåda eller spagettilåda till lunch också.
Burana min vän.
Resulterat i något begränsat tålamod med juvelerna. Försöker tala långsamt, välartikulerat med ett leende lekande i mungipan, men sista ordet i varje mening liksom blir mer och mer högljutt och kryper upp i falsett tycker jag.
Särskilt nu vid kaffet och multiplikationstabellen. Barnet gnölar och tycker synd om sej självt. försöker verkligen göra sitt bästa men dagen har varit lång och koncentrationen börjar svikta. Han kommer inte ihåg 3 X 6- vilket jag personligen alltid har tyckt...jämte 3 X 7...att de är de allra mest lätt ihågkomna talen- och så slår han sej själv i pannan med handflatorna så det snärtar och pickar sej ännu hårdare i tinningarna med spända pekfingrar så det smärtar.
Och då brister det för mor.
"Mor är rar" är ett minne blott.
"Mor är en orm." Helt klart.( " Far har oro?")
Här har vi talat om hurudana symptom psykologen tittar efter innan hon ställer sin diagnos och sedan ringer socialen för att få hjälp....Nä, nu överdrev jag väl lite...men ni fattar väl? Ibland får mor nog, och då räknar barnen tabeller i flygande fläng efter det. Småskrattandes nästans.
Låt oss stanna vid det.
Promenaden i många minusgrader imorse var faktiskt rätt skön. Bortsett från att mina lår utgjorde ett alltför stort vindfång för temperaturen i fråga. Blev till att stanna ett antal gånger och försöka gnugga liv i köttet med vänster hand (eftersom den högra är obrukbar). Så snart har jag väl ont i båda.
Jag var till skolan en sväng trots alla krämpor idag, och imorgon blir det väl i princip full dag. Med grupparbets-framföranden och ljuvligheter av alla möjliga slag.
Med lite tur är det makaronilåda eller spagettilåda till lunch också.
Burana min vän.
What?
Va??? Jag har feber. Och muskelinflammation i högra armen som gör riiiktigt ont. Är det därför jag har feber?
Burana!!!! Bra för magen......Kaffe på bara. Lite naturell yoghurt kvar i botten på en tetra, det borde neutralisera kistan.
Ut och gå med hunden, vilket underbart väder. - 13 grader. Bäst att torka bort dreglet runt munnen före man går ut då, att man inte får förfrysningsskador.
Burana!!!! Bra för magen......Kaffe på bara. Lite naturell yoghurt kvar i botten på en tetra, det borde neutralisera kistan.
Ut och gå med hunden, vilket underbart väder. - 13 grader. Bäst att torka bort dreglet runt munnen före man går ut då, att man inte får förfrysningsskador.
Faktiskt ganska roligt
Trevligt att ni verkar så glada att ha mej tillbax....Tack hörni, jag känner själv att det är roligt...
Tänkte bara säga att det har ätits thai-kycklingstrimlor m. tillbehör av diverse nordiska slag, nu kaffe, läxläsning och tabellförhör...3:an och 4:ans tabell.
Om någon vill ta del, så har jag satt ihop en power-point presentation om städning på familjenivå idag. Att visa för mina familjemedlemmar. Så att jag ska hinna sitta mer vid datorn och blogga! Haha!
"Städning och andra uppgifter i ett hushåll" heter den.
Vi berättar varför man städar, städningens betydelse för hälsa & humör samt de olika städningsformerna och deras betydelse. ( Vardagsplock, veckostädning samt storstädning) En liten bilaga med punkter man kan följa i de olika stadierna för att underlätta, samt liten plats vid sidan för egna anteckningar.
Gud vad ni måste ha saknat detta. Värdelöst vetande- hur mycket som helst! Varsågoda!!! Kram!
Tänkte bara säga att det har ätits thai-kycklingstrimlor m. tillbehör av diverse nordiska slag, nu kaffe, läxläsning och tabellförhör...3:an och 4:ans tabell.
Om någon vill ta del, så har jag satt ihop en power-point presentation om städning på familjenivå idag. Att visa för mina familjemedlemmar. Så att jag ska hinna sitta mer vid datorn och blogga! Haha!
"Städning och andra uppgifter i ett hushåll" heter den.
Vi berättar varför man städar, städningens betydelse för hälsa & humör samt de olika städningsformerna och deras betydelse. ( Vardagsplock, veckostädning samt storstädning) En liten bilaga med punkter man kan följa i de olika stadierna för att underlätta, samt liten plats vid sidan för egna anteckningar.
Gud vad ni måste ha saknat detta. Värdelöst vetande- hur mycket som helst! Varsågoda!!! Kram!
En sak till
Om ni undrar varför i he-v%"# te jag aldrig byter ut den anskrämliga profilbilden- DET GÅR INTE!!!!
HAHAHA,jag får LEVA MED DET! Fantastiskt......
HAHAHA,jag får LEVA MED DET! Fantastiskt......
Okey
...jag tar bort julstöket nu. Ändrar designen så får ni nåt nytt att titta på.
Jag fattar inte att ni har vart så trogna att ni fortsatt kolla bloggen min fast jag inte skrivit nåt på sååå länge. Sorry och förlåt, det är jag som är barnslig och trotsig.
Familjen tycker inte att jag skall sitta på blogg och FB, och man kan ju fråga sej vad det är dom anser att jag skall göra istället den halvtimmen om dagen. Tar det bort tid från mina andra uppgifter? Ja, man undrar. Det enda jag vet är att ingen har tackat mej ännu, och dessutom kommer jag inte ens in på facebook och min bror har blivit hackad så....ja, jag håller mej därifrån jag.....Farliga tider i sajbärspejs minsann.
Är det migränvarning på den här designen? Inget för människor med brytningsfel iallafall,den saken är klar......
Ja, jag ska fundera på hur jag ska göra med bloggen. Jag älskar att skriva, jag skall nog bli författare när jag blir stor. Och jag vill fortsätta skriva, frågan är bara hur länge jag skall vara uppstudsig, barnslig och "dåså,då-slutar-jag-leva-och-är-en-piga-istället-då snörpa på munnen sur".
Det är väl inte ens nån som har märkt det här hemma....att jag har slutat skriva. Det är alltså bara mej själv det straffar. Inget tack-kort har det kommit i postlådan heller. Ännu.
"-Så ovanligt blank bänken är,mor"
"-Tänk så väldammad köksmattan är ändå,mor"
Näpps, inget sånt alls.
Ja, men på nåt sätt blir man så nedstämd av att man aldrig skall få tycka att något är kul- och kunna fortsätta med det utan att nån ska ha åsikter. Och hur o-pretto är inte mitt stackars skrivande??? Ska faktiskt inte mammor kunna ha ett liv? Ett litet, litet liiitet eget liv...?
Man har inga pengar att göra nåt för, man hinner inte ringa folk- ännu mindre träffa folk- och när man då kan ta en halv eller hel timme om dagen till löjligt haggande på en blogg och pallrigt pallrande på FB -varför inte? Är det köksbänkstorkandet eller smutstvättsorterandet som blir lidande?
Och jag som trodde att strumpor och underkläder vandrade sin väg mellan tvätt och garderob helt på egen hand....
Nåja. Det gör dom inte. Dom behöver nog hjälp. Lite förbannat mycket hjälp.
Jag skall fundera på saken. Kanhända att jag överdriver det här nu. Långsint lixom. Nä?
Kanske jag inte kan hålla mej härifrån nu när jag börjat igen.
Som med rökningen. Men den har jag ju inte börjat med igen förstås. Men skulle man börja med den skulle det nog vara kört. Fast jag vet inte riktigt vad som skulle behöva inträffa för att jag skulle röka igen. Jag kommer inte på en enda sak.
I fredags var det två månader sedan slutet, var till mamma min på hennes födelsedagskalas och firade genom att äta en hel del mums. Så Fetare blir man. Fast Cristoph Treijer sa att jag skulle behöva gå upp 40 kg för att vikten ska bli lika skadlig som rökningen.
Så det finns att spela på. Ett litet tag inu. :)
Jag fattar inte att ni har vart så trogna att ni fortsatt kolla bloggen min fast jag inte skrivit nåt på sååå länge. Sorry och förlåt, det är jag som är barnslig och trotsig.
Familjen tycker inte att jag skall sitta på blogg och FB, och man kan ju fråga sej vad det är dom anser att jag skall göra istället den halvtimmen om dagen. Tar det bort tid från mina andra uppgifter? Ja, man undrar. Det enda jag vet är att ingen har tackat mej ännu, och dessutom kommer jag inte ens in på facebook och min bror har blivit hackad så....ja, jag håller mej därifrån jag.....Farliga tider i sajbärspejs minsann.
Är det migränvarning på den här designen? Inget för människor med brytningsfel iallafall,den saken är klar......
Ja, jag ska fundera på hur jag ska göra med bloggen. Jag älskar att skriva, jag skall nog bli författare när jag blir stor. Och jag vill fortsätta skriva, frågan är bara hur länge jag skall vara uppstudsig, barnslig och "dåså,då-slutar-jag-leva-och-är-en-piga-istället-då snörpa på munnen sur".
Det är väl inte ens nån som har märkt det här hemma....att jag har slutat skriva. Det är alltså bara mej själv det straffar. Inget tack-kort har det kommit i postlådan heller. Ännu.
"-Så ovanligt blank bänken är,mor"
"-Tänk så väldammad köksmattan är ändå,mor"
Näpps, inget sånt alls.
Ja, men på nåt sätt blir man så nedstämd av att man aldrig skall få tycka att något är kul- och kunna fortsätta med det utan att nån ska ha åsikter. Och hur o-pretto är inte mitt stackars skrivande??? Ska faktiskt inte mammor kunna ha ett liv? Ett litet, litet liiitet eget liv...?
Man har inga pengar att göra nåt för, man hinner inte ringa folk- ännu mindre träffa folk- och när man då kan ta en halv eller hel timme om dagen till löjligt haggande på en blogg och pallrigt pallrande på FB -varför inte? Är det köksbänkstorkandet eller smutstvättsorterandet som blir lidande?
Och jag som trodde att strumpor och underkläder vandrade sin väg mellan tvätt och garderob helt på egen hand....
Nåja. Det gör dom inte. Dom behöver nog hjälp. Lite förbannat mycket hjälp.
Jag skall fundera på saken. Kanhända att jag överdriver det här nu. Långsint lixom. Nä?
Kanske jag inte kan hålla mej härifrån nu när jag börjat igen.
Som med rökningen. Men den har jag ju inte börjat med igen förstås. Men skulle man börja med den skulle det nog vara kört. Fast jag vet inte riktigt vad som skulle behöva inträffa för att jag skulle röka igen. Jag kommer inte på en enda sak.
I fredags var det två månader sedan slutet, var till mamma min på hennes födelsedagskalas och firade genom att äta en hel del mums. Så Fetare blir man. Fast Cristoph Treijer sa att jag skulle behöva gå upp 40 kg för att vikten ska bli lika skadlig som rökningen.
Så det finns att spela på. Ett litet tag inu. :)
