Okey
Jag fattar inte att ni har vart så trogna att ni fortsatt kolla bloggen min fast jag inte skrivit nåt på sååå länge. Sorry och förlåt, det är jag som är barnslig och trotsig.
Familjen tycker inte att jag skall sitta på blogg och FB, och man kan ju fråga sej vad det är dom anser att jag skall göra istället den halvtimmen om dagen. Tar det bort tid från mina andra uppgifter? Ja, man undrar. Det enda jag vet är att ingen har tackat mej ännu, och dessutom kommer jag inte ens in på facebook och min bror har blivit hackad så....ja, jag håller mej därifrån jag.....Farliga tider i sajbärspejs minsann.
Är det migränvarning på den här designen? Inget för människor med brytningsfel iallafall,den saken är klar......
Ja, jag ska fundera på hur jag ska göra med bloggen. Jag älskar att skriva, jag skall nog bli författare när jag blir stor. Och jag vill fortsätta skriva, frågan är bara hur länge jag skall vara uppstudsig, barnslig och "dåså,då-slutar-jag-leva-och-är-en-piga-istället-då snörpa på munnen sur".
Det är väl inte ens nån som har märkt det här hemma....att jag har slutat skriva. Det är alltså bara mej själv det straffar. Inget tack-kort har det kommit i postlådan heller. Ännu.
"-Så ovanligt blank bänken är,mor"
"-Tänk så väldammad köksmattan är ändå,mor"
Näpps, inget sånt alls.
Ja, men på nåt sätt blir man så nedstämd av att man aldrig skall få tycka att något är kul- och kunna fortsätta med det utan att nån ska ha åsikter. Och hur o-pretto är inte mitt stackars skrivande??? Ska faktiskt inte mammor kunna ha ett liv? Ett litet, litet liiitet eget liv...?
Man har inga pengar att göra nåt för, man hinner inte ringa folk- ännu mindre träffa folk- och när man då kan ta en halv eller hel timme om dagen till löjligt haggande på en blogg och pallrigt pallrande på FB -varför inte? Är det köksbänkstorkandet eller smutstvättsorterandet som blir lidande?
Och jag som trodde att strumpor och underkläder vandrade sin väg mellan tvätt och garderob helt på egen hand....
Nåja. Det gör dom inte. Dom behöver nog hjälp. Lite förbannat mycket hjälp.
Jag skall fundera på saken. Kanhända att jag överdriver det här nu. Långsint lixom. Nä?
Kanske jag inte kan hålla mej härifrån nu när jag börjat igen.
Som med rökningen. Men den har jag ju inte börjat med igen förstås. Men skulle man börja med den skulle det nog vara kört. Fast jag vet inte riktigt vad som skulle behöva inträffa för att jag skulle röka igen. Jag kommer inte på en enda sak.
I fredags var det två månader sedan slutet, var till mamma min på hennes födelsedagskalas och firade genom att äta en hel del mums. Så Fetare blir man. Fast Cristoph Treijer sa att jag skulle behöva gå upp 40 kg för att vikten ska bli lika skadlig som rökningen.
Så det finns att spela på. Ett litet tag inu. :)
Nåja, äntligen har du krypit ur ur din långsinta envishet, som du själv skriver så straffar det nog bara dej själv om du låter bli att göra sånt du tycker om. Det övriga måste ju ändå göras och familjen kan väl börja hjälpa till lite mera.
Vi är lediga nu till onsdag med unantag för ett distansarbete i demensvård, som nu e avklarat och i morgon ska vi Åhs på en föreläsning, ska ni dit också?
Sen inväntar jag ett arbete som vi skall göra istället för A.K,s frånvaro i morgon men det lyser med sin frånvaro.
Nu blir det jobb till 20.30. Vi ses, kram på dej
Hej, kul att se att du är tillbaka igen:)Ja nog måste väl du få vara inne på datorn om du vill.. Jag håller med dig att man kan åtmonstonde hålla kontakten med sina vänner på facebook och genom att ha en blogg. Det finns inte så mycket tid att man sku hinna träffa sina vänner så ofta, speciellt inte när man studerar. Då tycker jag de här är ypperligt bra!! Ha de bra nu !!!
Puh, tack och lov! Både för bloggandet och ickerökningen!
Va kul att du är tillbaks, julstöket börjar kännas lite förlegat nu!
Och så är det ju så också, att du är 32 år och då får du faktiskt bestämma själv, om du vill blogga och vara på FB! Och jag är din mamma, så det kan väl jag bestämma..? Och ska du bli författare när du blir stor måste du nog börja skriva nu.Sätt igång!
Å härriguuud va skönt att du tog ditt förnuft till fånga och gjorde ett inlägg! Så skönt. Å jag ha inte ens vågat fråga hur de gått med rökningen, men va skönt att du fixat de. Å så jäkla strongt duktigt sis! KRAMAR!
Jag bara gillar ditt babblande.. skriv mer! :)
Haha,ni är härliga!Tack för alla kommentarer,det värmer!
Mamma,det har du rätt i- minsann,jag är ju vuxen...:)Det lät lite hemskt när du sa det sådär abrupt men.....
