Mosters gulle
Mosters gulle Aron fyller två år idag, grattis! Hoppas mamma din kniper ihop om lill- glinet bara, så ni inte får samma födsledag. Det skulle ju å andra sidan vara ganska praktiskt med samma födelsedag. Fast det skulle förstås annars vara synd på chansen till tårt-äterier två dagar i rad. Det tänkte jag ju inte på.
På tal om det har vi idag haft dietlära och vet numera våldsamt mycket om kolhydrater. Ursäkta nu fröken, men en ständigt bantande människa vet i princip ALLT om kolhydrater. Så att sitta på eftermiddagarna och prata om sånt när man hellre vill äta tårta- det kallar jag bortkastad tid!
Skulle jag bara komma ihåg att tömma minneskortet på kameran skulle jag kunna börja ta en massa informativa och trevliga bilder igen. Men inte kommer jag ihåg det heller. Och inte vet jag vad eller var jag skulle kunna fotografera i det här huset heller. Min demonstrativa "jag har slutat städa efter andra jag" attityd börjar verkligen göra nytta. Eller nytta & nytta.
Det börjar synas lixom. Uschja. Foppatofflor, ja tack. "kras kras kras, låter det när man går på köksgolvet. I vardagsrummet fräser kattorna för jämnan åt dammkorvarna, vilka antagit rent av fantastiska proportioner. Jag tyckte till och med att en dammkorv morrade tillbaks men jag kan ha hört fel. Det kan ju va väsande andning från astmatisk hund. Ventilationstrummorna är fastdammade, så därifrån kom ju ljudet inte iallafall.
Och vilket väder vi har. (fast jag tycker det är mysigt jag). Dörrarna på övrevåningen skakar på sina gångjärn och det fladdrar i sängöverkasten. Det är ju så skönt att sova i frisk och sval luft.
Att man måste ha överlevnadsdräkt och fleecemorgonrock på sej under täcke och pläd, det är bara myyysigt det.
Frostnupen i näsan när man vaknar och värk upp till knäna före man kommer ner och får på sej vinterkängorna på morgonen.
Ett litet strömavbrott på det här nu, så vi får gå ut till brunnen och slå hål på isskorpan imorgonbitti för att få nåt att dricka, det ser vi fram emot.
Det är nu jag förstår hur barnen på Frostmofjället hade det. Men dom hade ju iallafall en get dom. Vi har en gammal welsh springerspaniel somser ut som Ådi och luktar ruggugla i munnen, en gammal kobent frasse och en kattunge som drar sej fram under sängen och vässer klorna på nätterna.
Nä hörni, nu skall jag sätta mej i soffan med fammilyn, det är väl Robinson finalvecka har jag hört.
Det vill man ju inte missa.
På tal om det har vi idag haft dietlära och vet numera våldsamt mycket om kolhydrater. Ursäkta nu fröken, men en ständigt bantande människa vet i princip ALLT om kolhydrater. Så att sitta på eftermiddagarna och prata om sånt när man hellre vill äta tårta- det kallar jag bortkastad tid!
Skulle jag bara komma ihåg att tömma minneskortet på kameran skulle jag kunna börja ta en massa informativa och trevliga bilder igen. Men inte kommer jag ihåg det heller. Och inte vet jag vad eller var jag skulle kunna fotografera i det här huset heller. Min demonstrativa "jag har slutat städa efter andra jag" attityd börjar verkligen göra nytta. Eller nytta & nytta.
Det börjar synas lixom. Uschja. Foppatofflor, ja tack. "kras kras kras, låter det när man går på köksgolvet. I vardagsrummet fräser kattorna för jämnan åt dammkorvarna, vilka antagit rent av fantastiska proportioner. Jag tyckte till och med att en dammkorv morrade tillbaks men jag kan ha hört fel. Det kan ju va väsande andning från astmatisk hund. Ventilationstrummorna är fastdammade, så därifrån kom ju ljudet inte iallafall.
Och vilket väder vi har. (fast jag tycker det är mysigt jag). Dörrarna på övrevåningen skakar på sina gångjärn och det fladdrar i sängöverkasten. Det är ju så skönt att sova i frisk och sval luft.
Att man måste ha överlevnadsdräkt och fleecemorgonrock på sej under täcke och pläd, det är bara myyysigt det.
Frostnupen i näsan när man vaknar och värk upp till knäna före man kommer ner och får på sej vinterkängorna på morgonen.
Ett litet strömavbrott på det här nu, så vi får gå ut till brunnen och slå hål på isskorpan imorgonbitti för att få nåt att dricka, det ser vi fram emot.
Det är nu jag förstår hur barnen på Frostmofjället hade det. Men dom hade ju iallafall en get dom. Vi har en gammal welsh springerspaniel somser ut som Ådi och luktar ruggugla i munnen, en gammal kobent frasse och en kattunge som drar sej fram under sängen och vässer klorna på nätterna.
Nä hörni, nu skall jag sätta mej i soffan med fammilyn, det är väl Robinson finalvecka har jag hört.
Det vill man ju inte missa.
Kommentarer
Postat av: Yvonne
Hej vännen, vad jag har tänkt på dig - riktigt säkert, men är precis lika dålig att höra av mig som du är...
Hur går det för dig i skolan? Jag kommer hem i helgen för praktik..och far tillbaks först 19 april. Kanske vi kan klämma in en träff där nånting, kan bli hårt men vi försöker..(;
Ha de gott nu och shit vad duktig du/ni är med cigarretterna!! KRAMAR från Ekenäsbon
Postat av: Emma
Haha, de är lite roligt de där med datumen med din syster och hennes barn:)...Men mindre kul är ju att du har så där rackarns illa i armen:(..Krya på dig!!
Trackback
