Johannas vardag

Ja,det är sant som det står...det är den 16 januari och det är huundra år sen jag bloggade.
Det hände en hel del i somras som blev så tungt att skriva om och som blev tyngre och tyngre att ta itu att skriva om....så det gick ångest i alltihop.
Johan blev sjuk och vi spenderade den varmaste sommarperioden i Uppsala på universitetssjukhuset efter vådliga helikopterfärder osv...Ja ni som känner oss vet ju. Det är dock under kontroll nu, Johan jobbar igen och det går mot det bättre.
I höst har ju även Senny fått lite problem från sitt hjärta med riktigt hög puls, 260 slag i minuten och har varit på barnavdelningen, hjärtultraljud och fått medicineras...Sånt är ju alltid stora skräcken för en mamma, och lite ångest väcker det ju när ens barn blir sjuka på ett sätt som faktiskt kan vara farligt. Jag menar, hjärtat är ju ganska bra att ha så man skulle vilja att barnens hjärtan skulle funka felfritt....

Sen har vi ju skaffat en ny hund också. Vi blev ju tvungna att avliva vår hund Flisa i januari förra året, och sedan tidigare var det "bestämt", eller iallafall hade vi pratat om att nästa jakthund skulle det vara roligt att försöka få tag på en Luzernerstövare. Det var väl kanske inte meningen riktigt så snart efter Flisa, men det råkade sej så att valpar av en bra stam från Sverige var på gång i våras och Johan fick nys om det...

Mer då...? Jaaa,jag har ju börjat i skola igen oxo. Nu går jag på sjukskötarlinjen på Högskolan på Åland och jag känner att det är SÅ rätt! Det är SÅ svårt också, men jag har haft såna fantastiska studieresultat nu under hösten så jag inte fattar att det är jag som har presterat detta! Hååårt arbete ligger bakom, men jag känner att det är riktigt rätt! Ibland då jag läser i en text i böckerna " ...det är sjukskötarens uppgift..." eller något liknande så kan jag haja till och känner hur det känns i bröstet- tänk att jag skall bli sjukskötare! Det är en svår utbildning som ger stor yrkeskompetens och maffig kunskap- det känns stort! Kanske man borde ha gått till läkare direkt...? :) Om några år sitter jag väl som läkarstuderande...;)

Annars mera...?Julen var väl ändå för fantastisk i år...? Nååå, man hade ju julkänslor från första halvan i november....Fantastiskt det har varit, med snö ock kyla! Julafton spenderade vi hos mina älskade föräldrar tillsammans med syster och hennes familj plus lillebror och hans flickvän. Förutom att Andreas barn var så trötta att de grät otröstligt och högljutt, blev det strömavbrott, tomtetrubbel och allmänt kaos den kvällen...haha,men det är väl bara härligt att känna att man lever? Åren utan stimmiga småbarn kommer nog ändå, man lär nog få lugna julaftnar sittande i gungstolen med glöggen skvalpande över magen medan KarlBertilJonssons jul står på för sej själv i TV-hörnet. Det barnen minns bäst från julen i år är att de missade sista halvan av julKalle i tv. Så jag tror inte att problemen var på annat än värdslig nivå. ;)

Just idag är det ju nästan lite julstämningsväder! Skall koka mej en kaffepåtår nu, kanske klä på mej (nog för att morgonrocken är bra skön...) kanske baka något bröd, plus antingen sätta mej och knåpa med lapptäcket jag syr på...eller ta upp det vackra broderiet och fortsätta med det...Ja, ni kan kolla Pensionärsföreningens hemsida...Jag borde vara på första sidan den här månaden!! :D

Jag som tycker så mycket om att blogga, hoppas att jag överstigit mina psykiska hinder nu och kommer igång igen- det är ju så kul att skriva. Mot bättre tider, kramz Johanna.