Löjliga fobier
Jag har två som jag har tänkt på idag. Den ena tror jag skulle kunna klassas som ett släktfel, kanske nåt med generna- vad vet jag?
När man har ordentligt stora problem med att gå genom eller förbi stora människogrupper, är det de som kallas torgskräck?
Toppen för mej att jag går i skola då. Där man skall gå förbi stöddiga tonårsgäng hela dagarna,som antagligen skrattar hejdlöst inombords när man hasar förbi.
För det är inte bara i mitt psyke detta existerar, utan det slår sej på benen av nån abnorm anledning! Åh,det är så förargligt när det känns som man har blivit stelopererad i ryggen och bara kan släpa sej fram med förtvinade ben så fort man ska gå på stan ensam eller genom matsalen i skolan!
Varför?!? Jag tror att alla tittar, och om dom inte skulle ha gjort det förr, så DÅ om inte annars när en människa med en,vad dom tror, antagligen medfödd anatomisk ryggmärgsskada försöker balansera en jätte-överlastad tallrik samtidigt som benen hakar upp sej åt alla möjliga håll!
Hmmm...borde jag göra något åt mitt självförtroende kanske? Mitt rörelsehinder grundar sej nämligen i att jag tror att alla tittar på mej och gör en massa negativa bedömningar och dessutom har de dagens roligaste stund just då, åt mej på min bekostnad!
Japp, jag ska gå en "stärka-mitt-självförtroende"- kurs så fort jag hör talas om nån!
Fobi nummer två har med gurka att göra, den kan tyckas en aning pervers.
Nån gång i min ungdom då vi hade hemkunskap med klassen skulle jag göra sallad. Tvätta gurka.
I nån hormonstinn slyngels ögon var det väl hur trevlig syn som helst, för han KUNDE ju inte bara hålla käft utan måste ge mej gurktvättarfobi för resten av livet genom att högljutt annonsera vad han tyckte själva gurktvättningen påminde starkt om.
Så ni kan ju tänka er ett liv där man får snegla misstänksamt över axeln varje gång man ska tvätta gurka, vare sej man är hemma eller på jobb eller var man nu är.
Felix fick en kasse med hemodlade morötter av farbror Ossy härom veckan. Vet ej vad han använder för gödningsmedel men det förbjöds nog redan på 50-talet eller före.
Jag tycker faktiskt Johan var tarvlig för jag tror jag har fått morotsfobi oxå nu.
duu ja känner igen mj i den första fobin..haaatar å gå i matsalen själv..å spec för å int hitta var dom andra sitter...dåååå sparkar paniken en i arsle..fiii fan..någge behövs göras iaf.. =/
Ha haaaa, vi lider ALLA barn av de där.. Prata med mamma om det förut, hon hade sina aaaniningar vem det kommer ifrån... He he, finns inget värre än att gå förbi roberts coffee eller julius på torggatan där alla sitter och titta på ens förlamade ben som släpas efter en. Det är så skönt att ha barnvagnen med på stan, för då kan man liksom ta stöd av den... Att gå ensam på stan e värst, då brukar jag ibland peta på telefon, för att folk inte ska tro att jag är en övergiven tönt utan vänner.. Bara för att man är stelopererad i ryggen liksom.. Stackarn.
Ha ha, jag hatar även att inhandla gurkan... Särskilt om det sitter en kille i kassan, han kanske undrar va man ska ha den till liksom... Jäkla gurkor!
Jo, vi är nog några stycken som "hasat" oss genom stan och över matsals-dansgolv! :-)
Det är konstigt så totalt ostabil man kan bli mitt i allt?! När jag sa det åt Lillemor en gång, så tyckte hon "att det är väl ingenting, helst skulle hon vilja falla omkull, så att alla skulle få syn på henne"... ;-) Så olika är vi!
"Vilket grepp" brukar Calle säga när jag tvättar gurka och det fick han lära sej av sin far, när de jobbade på Samgång Storagatan och expediterna handskades med lördagskorvarna.. :o)
Hehe,jaja, det verkar som det är fler som har samma fobier,det va tur det!Ska jag tänka på när jag står i kassan nästa gång.Vad folk EGENTLIGEN ska hem o göra med sina gurkor och morötter.
Är det därför det är så pop med ekologiskt odlat då?
Är det så att Ni hittat nåt annat användningsområde för den där feta ålen också eller var håller den hus....
Ha, ha den var "klockren"! :-)
