En ny liten människa
Fantastiskt med nya småliv,ju äldre man blir desto mer fascinerad över livets mirakelblir man.
Hoppas de stannar på BB några dagar så jag hinner bli friskare och kan åka dit och snusa lite! De bor ju på Sottunga nu för tiden, inte precis bara att kilaöver på en snabbfika.
Ja,alltså. Så känns det för oss som bor på fastlandet iallafall,för dem som är vana är det säkert inte lika omständigt.
Nog blir man bejbissjuk när andra får barn,man kommer inte ifrån det!
Nyfiken på vem man skulle få, plus att man skulle vilja uppleva den där obeskrivbara kärleken och lyckan igen...
Fast man skall ju ha dom betydligt längre än så förstås.
Och nog är det ju lycka alla dagar att man har sina barn, men ni vet väl alla vad jag menar antar jag...
Bra att man är äldst i syskonskaran,ens syskonbarn väcker underligt nog liknande känslor inombords.
Blod är ju tjockare än vatten som bekant, och jag har två syskon varav det ena både har barn och mage som kommer att bli bejbis snart, och sen får väl lillen börja skaffa sej hår på bröstet och bli vuxen oxo! (lillebror alltså)(hör du det, C-A?)
Så inte blir jag bejbislös i första taget inte! GRATTIS Erika & Figge!
Nu skall jag inleda en högst kulinarisk utflykt i köket som kommer att resultera i den mest sammetslena mannagrynsgröt teflonkastrullerna skådat!
Ja, ni tycker ju att vägen är väldigt lång till stan ni, så vad är det inte till Sottunga sen då.. ;-)
Mysigt med lilla Ester Moinder :-) Grattis till dem!
Va härligt att de fått bebis nu! Man ska njuta av sina barn, tiden går ju såå himla fort. Jag njuter verkligen av sparkarna i magen och livet som växer i magen, inte vet man om man får uppleva det igen. Och Aron njuter jag av som tusan, han är inte så liten länge till. Min lilla plutt.
Jag prata med en arbetskompis för ett tag sen. Hon hade sådan ångest över att hennes barn blivit så stora och att tiden med dem som bebisar var över. Hon ville uppleva tiden igen. Så kommer nog jag också att bli.
Vi brukar prata om det ibland, att det var ju när ni var små och skolbarn som det var lite liv i kojan och det känns som om själva livet var då..
Tänk på det, när det är mycket med skola, föräldramöten och allt på en gång, att det är ju faktiskt själva livet ni lever här och nu!
Det var så roligt härom kvällen när Andrea och Aron kom in och jag stekte plättar till överraskning och sen kom Carl-Adam och det blev disk och lite rörigt i pensionärstillvaron! ;-)
