Johannas vardag

För att förvåna omvärlden och skaka om er i grundvalarna lite kan jag berätta att det var lååångt ifrån broiler + pommes på fredagsbordet ikväll! De vuxna åt entrecote och barnen fick lövbiff. Tadaa. Och det som förvånade mest av allt i den historien var att entrecoten varken var seg som gammal musmatta eller härsken och grön, vilket även det inträffat (en lördagskväll när vi uthungrade skulle steka oss lyxmiddag men det slutade med korv istället, eftersom butiken vi handlat i uppenbarligen "gjort en ICA" och ompaketerat efter behag) (och korv är ju som bekant en storfavorit!). Nåja,ikväll var köttbitarna explendido! Dock,man vill ju inte helt utesluta härdat fett och fritöskänslan, så det blev vitlökspotatis-bollar till.

En annan intressant upptäckt som vi just gjorde. Både pappan och jag har vandrat runt här, stela som pinnar av köld- det har vart ruggigt idag och ibland när man blir genomfryst verkar det rent omöjligt att komma upp i normal kroppstemperatur.
Men det var när jag såg Johan gå exakt på samma sätt som jag själv gjorde, som jag kom på det.
(håll i minnet att han är väldigt lång och smal vilket fick detta att se jättekul ut). Han gick med käkarna hopbitna, axlarna uppdragna och armarna stelt neråt, och utan att böja knäna tog han ca 5 centimeters jättesnabba steg för att komma framåt, antagligen för att undvika att benskinnet skulle röra byxtyget. Det såg bekant ut.....
Plötsligt förstod jag varför pingvinerna går som dom gör!