Johannas vardag

Jag är tillbaks,mina vänner!Förlåt mitt bortfall. Är det inte lite läskigt att man saknar sin BLOGG när datorn är trasig? Inte precis vad man skulle kalla hälsosam dataanvändning nej...

Idag är det en stor dag. Om ni minns sluta-röka-projektet? Dagen vi slutade röka är inne, och snart över! Första dagen är snart avklarad. Det har gått bra.Vi har varit och träffat vår mentala tränare,och skall så göra även imorgon och på tisdag- lite extra stöd de här första dagarna.
Johan verkade stressad imorse tyckte jag, men nu är han iskall och oberörd. Det är duktigt det. Han har ju nog rökt mycket mer än mej sååå...Ja,klarar han det klarar jag det. Det var lite jobbigt före middagen,och jag kan erkänna att mitt tålamod med den här skruttiga datorn är ytterst begränsat just nu. Men annars- neeemas probläääämas som dom säger i reklamen.

Jag har varit på min praktikplats färdigt nu iallafall. Så nu får jag sitta hemma vid datorn och göra skolarbeten istället. Eftersom datorn varit på vilohem har jag blivit efter i min planering totalt.
Planen hade varit att allt skulle vart klart nu, och jag...LEdIg!!! Heh,nej då, så blev det inte. Men, jag ska göra allt klart så fort jag kan, så får jag vara ledig och pyssla på här hemma sen.
Hmm,men så fort lär det inte gå. Allt tar tre gånger längre på grund av dysfunktionell dator. Som jag hatar.HATARHATAR.
Fatta hur länge det har tagit bara att skriva detta! Inte precis så att det är läge att mucka just nu men det fattar inte denna maskin.

KäragodeGud, kan jag få en dator. Jag lovar att jag skall vara snäll hela livet. Åtminstone inte lika arg. Ja iallafall inte lika ofta.
"  Men PLIIIIS" som Felix brukar säga när det är nåt han vill riktigt,riktigt mycket.

Det har ju förflutit rätt mycket vatten i skitdiket sen sist jag skrev, vad skulle jag sammanfattningsvis kunna säga om den tiden? Hmmm,låt mej se...
 • Vi har lärt oss att se oss för, då vi gräver efter salvatuber i okänd toalett-terräng,man kan otvivelaktligen skära sej fördärvad i fingertopparna på rakblad annorstädes.
 • Det har återigen bekräftats att det är omöjligt att hitta passande långkalsonger till en av undergrupperingarna till arten homosapiens. Det handlar naturligtvis om den " Långskånkade smalflanken" ,och den är ju förståeligt nog svår att hitta passande långkaliser åt. Så skräddare får anlitas i god tid till farsdag nästa år. Specialsydda kalsonger fanns ej att uppbåda på hela KappAhl. Who knew.
• Eftersom ett exemplar ur en annan underart, " Storsvulstigt Jättegap" har slutat intaga ämnesomsättningshöjande preparat, förväntas en snar viktuppgång inträda så gott som omgående. Dock finns planer på att individen snarast skall strypa födointaget tills man felaktigt skulle kunna ta denne för att tillhöra sorten " Smalhängig Slafspatt" Men huruvida detta kommer att ske är inte klarlagt.
• Vindruvor, röd paprika, ananas, tomater, banan är förslag på föda som innehåller naturliga ämnen vilka man kan utnyttja och som lindrar plågorna då man skall bli rökfri. Detta lärde oss vår coach idag.
Det är svårt att hålla sej för skratt då man  Söndag eftermiddag befinner sej bakom obekant, stirrig man i kassakön, med en jätteananas, en jättepåse vindruvor, bananer och tomater upplastade framför sej på kassabandet...Tyckte kassörskan såg konstig ut (tänkte väl typ: fanken, vad det går åt vindruvor idag...)eftersom vi kom därefter med våra påsar med vindruvor i olika färger, paprika och tomater.
Ja, vi tog lite chokla oxo,man vet aldrig. Bäst vad det är hjälper det också.

Alltså nu orkar jag inte mer för stunden, jag borde bara gå och duscha och sedan lägga mej. Det skall bli en fröjd av befrielse efter dessa första dagar,tills dess kanske man bara kunde få dra sej tillbaks med täcket över huvudet? Skall lägga mej med en bok bara för att avleda tankarna. Det är inte övermäktigt,men man är lite irriterad. Det går bra. Imorgon är det ännu lättare. Och då har jag fullt upp, Johan fyller år så jag skall väl fixa lite fikabröd, åka på min terapi, städa lite...ja,ni vet, hålla igång så går det lättare.
Vi hörs imorgon, jag märker nu att det blev väldigt svamligt inlägg. Men så får det vara. Man reagerar olika när gifterna dunstar ur kroppen. Jag är virrig och trött och vimsig i bollen. Så får det vara nu tillsvidare. Jag känner ändå att det är en stor dag,kanske inte för andra- men för oss. Sov gott nu.
På återhörande imorgon, Johanna