Johannas vardag

Har nån sett en sötare sisse?
Våran lilla Sune med det sorgliga ödet...
Föddes som vildkatt på Föglö. Snälla människor matade dem och lilla Sune trivdes så bra att han blev tam.
Men de snälla människorna måste tillbaks till Stockholm efter sin sommarsemester, och det var där vi kom in i bilden.
Jag åkte till Föglö för att titta på honom och blev ju heeelt lost! Hade aldrig sett en sötare kisse!
Lilla Sune blev snabbt allas favorit här hemma. Liten, fluffig, snäll som en nallebjörn (utom när det var matdags-då kom själva vildkatteriet i honom fram).
Han trodde att Senny med sitt game-boyspel var hans mamma. Så fort han hörde ljudet av gameboyet gick han till soffan och lade sej ovanpå hennes mage, kurade ihop sej som en liten räka och somnade.
Så blev Sune påkörd/överkörd.
Kommer aldrig att glömma den kvällen. Det var vinter,stora snödrivor,ganska halt.
Jag var på jobb,det var söndag och jag jobbade kvällspass. Telefonen ringde, det var Johan. Han hade kört över Sune och kunde ej hitta honom.
Man kunde spåra honom i snön, han hade släpat sej en bit såg man, men sen var det tassavtryck. Inget blod.
Spåren ledde till vedlidret. Johan klättrade upp och hittade lilla sissen, något ynklig och hade fruktansvärt ont.
Toppen. Ringde veterinärjouren ( aaargh- söndagkväll - billigt och bra )
Just den söndagen hade veterinären allra längst bort jour.
Jaja, spelar inte så stor roll just då precis. Slirade iväg med stackarn i buren. ( Johan fick snällt komma med, jag vågade inte åka själv ifall det skulle bli ännu sorgligare )
Hon tittade över honom men trodde inte han fått nå inre skador. Puh.
Men ville ändå ta mej till en veterinär med röntgen för att vara på säkra sidan, så det gjorde jag på måndagen.
Det visade sej att ryggen ( långt bak typ vid bäckenet ) hade i det närmaste gått av eller ur led , men hoppat tillbaks på rätt som genom ett mirakel. Därav släpspåren första biten efter olyckan.
Iaf, för att göra den långa storyn lite kortare, han piggnade i sakta mak men endast 3 veckor efter olyckan blev han ivägskrämd av vår andra katt. Och blev borta. Samma vecka blev det nästan 30 grader kallt.
Vilken vånda. Och inte kom han tillbaks. Vi lipade och sörjde, läskigast av allt var olika scenarion man såg framför sej- typ ihjälbiten av mårdhundar svag som han var osv.
Tisdagen den 26 mars satt kattskrället här utanför mittiallt. Vi lipade igen, gud vad glada!
Han fick åka till veterinären- igen -