Johannas vardag

Borde jag skaffa mobilt bredband? Eller verkar det lite skadat? Bara för att kunna uppdatera bloggen liksom...
Vi har det bra på stugan kan jag rapportera. Kack-byttorna är numera rena och vi har tagit oss an nästa projekt.
Det skulle kunna kallas " Arkeologisk utgrävning 2 ".

Stranden vi brukar sitta och huckla på är visserligen vacker och åtråvärd för många, men icke desto mindre överväxt av de allra segaste rotogräs. Lite gräs, vass och ogräsets konung: RÄVRUMPAN! Hur starka som helst i sina rötter...
Har blivit lite av en årligen återkommande tradition de där...att rävrumporna skall upp och att ingen gör det förrns vi gör det!
Nå det var ju vi som kläckte den fantastiska ide`n att man kan göra det med en gammeldags skjuthacka (om nu nån vet vad det är? ) så nu har man fått lite av släktens förtroende med de där rävrumporna.
Men hoho vad tungt det är! Inte är det ju precis det att grävarmusklerna är förklenade, eller hur?

Till vår ovärderliga hjälp har vi denna fenomenala skottkärra som bara i sej själv har en nettovikt på ca 250 kg :



Med kol-14 metoden antar jag att man skulle kunna datera den till mitten på förra seklet.
Johan tror att det är morfar Aldur själv som har lagat den, och om man då tänker på hur ordentligt han bara spikade fast skafferiet här hemma ( vilket vi märkte då vi skulle riva det när vi renoverade, det var fastspikat med armslånga spikar, och om så huset hade blåst omkull kunde vi alltid ha bott i skafferiet för det skulle sannolikt ha stått kvar!) så förstår man med vilken noggranhet han har byggt denna skottkärra. Enligt min mening är den ihopsvetsat av det allra solidaste stålskivor som funnits att uppbringa, och även sedan det fyrkantiga hjulet av järn (som antagligen byttes till ett kraftigt däck av största modell nångång på 70-talet) är det praktiskt taget omöjligt att köra denna tingest även då den är tom.

Så ni kan ju tänka er när den är full med blöt sand och rävrumpor, och skall skjutas i uppförsbacke i den djupaste fina sand som jag alltid annars brukar tala mej så varm om.
Men jojo, vi är snart klara. Skyllde på att vi måste hem. Till djuren.
Sitter nu i soffan med mjölksyresvaga armar och darrar.
-...nog är det skönt hemma å no....sa Johan just.

Konstigt också, att varje gång man åker hem kommer man på mer saker man borde haft med sej. ska bli jäkligt intressant att se hur många gånger vi måste åka och hämta grejer förrän vi har allt hemma.
Denna vända tror jag att järnkrattan kommer med. Kan säga att den som finns på stugan lagade antagligen moffa Aldur av materialet som blev över då han lagade skottkärran, för en stor stark man orkar knappt lyfta den. Så att kratta är ju i princip en omöjlighet.
Men han nådde sitt syfte, den har förbanna hållit iallafall!
Nu skall vi tillbaks till fuktiga filtar och våldsamt strandmarks-brytande! Om mina armar inte är totalt obrukbara imorgon skall jag säkert hem och hämta mer grejjer! Så tills dess, ha det ovanligt bra så hörs vi!



Har här kommit en bit,men ni ser ju att det finns lite att göra!



Här ser man den lilla gaffeln som flitigt används eftersom grepen gick av ( inte moffa Aldur som lagade den inte! )Man ser även att vi rensat en hel del!



Har rökt lite flundror vilka betedde sej betydligt slugare än ålen.



Har ju naturligtvis vart hem & hämtat båd rök och grill.....



Barnen leker en lek som heter "farmor och barnbarn" vilken går ut på att farmor blir i sjönöd av olika slag och då skall barnbarnet rädda henne så får han bulle & saft. Ja se det var en tacksam farmor det....

På återhörande, kram / J