Johannas vardag

Här om dagen när jag och Felix skulle åka nånstans gick det en rådjursmamma med sin lilla baby över vägen här utanför vårt hus i lugn och ro.
- Titta,sa Felix,vad söööta!
- Ja,sa jag på bejbispråk, nååååå,vad guuuullig,se vad söta öööögon den haaaar...

Skulle jag vetat då vad jag vet idag! Dom är fanimej inte söööööta, I CAN TELL JU!!!
AS är vad dom är! Strosade över vägen i lugn och ro och såg så irriterade ut för att jag kom körandes där. Mamman tyckte väl att jag körde för fort kanske. Att jag skulle hålla hastigheten så att inte hennes lilla bejbis skulle bli rädd kanske.
Om vi säger som så,skulle jag vetat då vad jag vet nu skulle hennes lilla bejbi antagligen haft ett evigt liv vid det här laget.
I form av en vinterkarbus och viligt fodrade stövlar.
Själv skulle den lilla modern ha legat prydligt förpackad i frysboxen i form av grytbitar i spänd förväntan på att förvandlas till en stärkande höstgryta!
Nu kanske någon tycker att jag låter barbarisk,men detta är bara hälften av vad jag skulle kunna åstadkomma när jag är riktigt arg.
Så här är det, jag har under flera års tid vart ganska förskonad från åsynen av kala trumpinns-rosor i landet,hundarna håller de asen på avstånd.
Men nu....nu har de tydligen blivit såpass tama att de tycker att hundarna är riktigt sööööta, och går med stor självklarhet grusgången fram mitt framför huset och gnagar i sej vad som ser godast ut!
Min kära,kära ros, Louise Odier, som inte har blommat så mycket senaste åren,har i år vuxit nåt fantastiskt.
Den har varit så överfull med knoppar att jag bara har suckat av njutning då jag sett fram emot den dagen våra näsborrar ska fyllas med dess doft.
Tills nu.
Med en häpnadsväckande precision har rådjurs-parasiterna valt ut exakt det som jag älskar!
lilla Louise är slaktad utan förbarmande. 





Vackert,eller hur?
Den Persiska gulrosen hade tydligen FÖRARGLIGT taggiga stjälkar,för där valde de att bara knipsa av själva knopparna...Samma med en ros som jag inte kommer ihåg vad heter just nu, TOM nånting heter den. Jag planterade den för 2 år sen och jag tror att den inte riktigt är härdig så i vinter har jag haft det riktigt ombäddad. Den har overkligt rosa färg,som en fejkros nästan och STORA blommor. En knopp har jag sett i år och har gått där och lett ömt åt den och smekt den i stor förväntan. Jaja.....



KNIPS! De va det de......
Nån som har en bazooka? Anyone,anyone...?
Den som planterade in rådjur på den här holmen lever ett jäkla farligt liv!

för övrigt tänkte jag säga att vi måste komma ihåg att njuta av våra pioner nu,de kommer att bli förstörda av allt regn före vi ens hinner se dem ordentligt utslagna!
Tog in de doftande ljusrosa,bara för att det är enda sättet att få se dem före de är borta! vet att de inte håller så länge,men det kommer de inte att göra ute heller!
Fast nu verkar det ljusna lite där utanför-kanske inte ovädret blir så farligt som förutspått? fast det har nog regnat ordentligt inatt!



Bondpion,den är så fiiin...Önskar att jag kunde förverkliga min lilla pion-plan. Den går ut på att jag skall ha ett Pion-land där olika pioner som blommar på olika tider skall avlösa varandra....så länge som möjligt. Jag älskar pioner! Tänkte jag kunde blanda med Klematisar som får klättra på vackra gjutjärnsställningar. Japp,japp. Det kommer att bli fint det.=)



Schysst färgkombination.Rosa doftpionsknopp med orange lilja....Längre ner vid marken kryper knallrosa såpnejlika och Nepeta slänger in sina långa skira blåa armar....För skönt.



För den som inte riktigt kan urskilja vad detta föreställer kan jag säga att det är jordgubbsplanta. Har några planterade i en stor kruka vid trappan. Tack för det ,sa tant Rådjursmamma. Ska ge Johan en ask AMMUNITION eller ett armborst kanske.Eller så kanske jag själv bara sätter mej på balkongen en natt och rensar lite. Bra sikt därifrån.



Sitter i soffan med min älsklingskisse, på lite bättre humör är jag. Johan och Carl-Adam har vart hem o ätit lunch idag. Det är trevligt med lite gubbar hem på dagarna. (haha,och hur lät de där då...?)
I helgen skall jag vaka på hammargården,hur nu det skall gå???
Livrädd för att jag skall somna. Ligger i nån fåtölj och snarkar med dreglet rinnande när morgonpersonalen kommer...Skulle va fint det...Var en stund med min kollega Bella igår kväll, bara för att se lite hur hon brukar göra.
Nog skall jag väl klara det,men man är inte van. Kommer inte att kunna tänka på nåt annat än alla andra som får ligga hemma i sina sköna sängar.....
Nu ska jag försöka hitta på nåt kreativt här,skulle behöva dammsuga.Men det är ju inte kul.


Förresten,då jag städade ur där uppe på övrevåningen hittade jag denna i en tidningshög.Tycker ni att det är dags för en återvinningskampanj här kanske...? TUUUUR att vi har MISE,så går det så lekandes lätt.....
Ha det så bra nu. / J